Ja vad är egentligen det? Husmanskost tänker nog en del och det gjorde jag också. Men så började jag fundera, många husmanskosträtter är ju influerade från andra länder, ta bara kåldolmar, dom kommer ju från Turkiet.

Så jag googlade först husmanskost. Får upp en himla massa recept bara och det har jag nog redan. Märkligt!

Går in på googel och söker men får upp samma recept, Arla skriver iaf lite

"Svensk husmanskost brukar innefatta mat och dryck med råvaror från hela Sverige. Men många av våra så typiskt svenska rätter har sitt ursprung i matinfluenser från andra länder - kåldolmar till exempel, som ju Karl XII tog med sig från Turkiet."

Ja men dår står ju det vi redan vet. Så börjar jag tänka efter.

Det är ju inte så himla länge som vi haft råd att äta "sovel" statarna fick ju t.ex oftast rätta sig efter stat och det man kunde hitta själv i skogen. Vad bestod då en stat av? Jo så här kunde det se ut/år.

Värde kr

Kontant lön 250:-

Mjölk, oskummad 730 l 80:30

Mjölk, skummad 1 095 l 32:85

Vete, 50 kg 8:-

Råg, 840 kg 109:20

Ärter 5:-

Potatis, 12 hl 42:-

Potatisland, skörd 6 hl 21:-

Bränsle 50:-

Bostad 100:-

Utöver den potatis man fick kunde man alltså odla lite själv. Odlade man något annat? Jag tror inte det, man hade nog inte tid att sköta t.ex ett grönsaksland.

Ägg då? Kunde man ha höns själv? Vad fick man isf foder till dem ifrån?

Sovel? Fläskbiten var nog dyr den. Om man inte hade egen gris. eller fick nåt vid gårdsslakten. Var det så rätter som sluring och pölsa kom till? Nej det fanns nog bara hos bonden som inte heller hade det så fett och tog vara på precis allt.

Statarn åt nog sin gröt, kanske med egenplockade lingon när det var säsong. sylt var det nog inte fråga om.

bröd, potatis och sill som var billigt.

När kom då husmanskosten?

Jag tror så sent som 1900-talet faktiskt. Jag googlar rätt för rätt

Kalops - (på finska kalopsi eller vatkuli) är en svensk och finsk kötträtt som innehåller nötkött, lök, kryddpeppar, lagerblad och andra kryddor som ofta serveras med kokt potatis och inlagda rödbetor.^[1] Rätten finns även i en något mustigare och mörkare skånsk variant, där morötter tillsättes.

Dillkött - är ett långkok (gryta) på köttbitar, oftast lamm eller kalvkött som smaksatts med dill och ättiksprit.

Pepparrotskött - hittar ingen som helst info

Sluring - är en gammal nordisk maträtt som lagades på enklast möjliga sätt direkt i grytan eller stekpannan. Den var vanlig bland skogsarbetare, kolare, rallare och andra kroppsarbetare som levde under primitiva förhållanden.Man steker små bitar av saltat fläsk så att flottet steker ut, sedan blandar man ner mjöl och små bitar av potatis eller andra rotfrukter tills man får en lämplig konsistens. Vad man gjorde sedan varierade. Vissa blandade ut ingredienserna med vatten eller, om man hade råd och kunde, med mjölk, och åt det hela som ett slags soppa eller välling. Andra lät smeten stelna till något pannkaksliknande som påminner om kolbullar. Det första var lämpligt om man hade bråttom och skulle äta direkt, det senare var lämpligt om en del av sluringen skulle sparas till senare tillfälle.

Det vi i Uppland kallade Sluring var en slags soppa, man tog reda på det sista av köttet på benen vid slakt t.ex och saltade ner benen, kokade sen med korngryn och rotfrukter, kryddade med libbsticka. Så här står det om Tisdagssoppa som var ett annant namn.

"Tisdagssoppa - görs av spadet av kokt fläsk eller salt kött, pärlgryn, morötter, kålrot, palsternacka, persiljerot, potatis, mjölk, mjöl,"

Mjölk o mjöl förekom nog inte hos fattiga bönder.

Kålpudding - ingen träff märkligt nog

Kåldolmar - är en svensk variant av maträtten vinlövsdolmar. Dolmar tillagade med vitkål istället för vinblad förekommer också i flera andra länder, framför allt i Östeuropa och Turkiet.

I Sverige tillagas kåldolmar oftast på följande sätt: Köttfärs blandas med kokt ris, salt och peppar. Blad från ett kokt vitkålshuvud skalas av. En klick av färsblandningen läggs som fyllning i ett kålblad som rullas ihop till ett paket. Dolmen kan brynas i en stekpanna för att sedan efterkoka i en kastrull, eller också steker man alla kåldolmar på en gång i en panna i ugnen. Ofta används sirap vid stekningen för färg och smak.

I Sverige äter man ofta dolmen med sky, lingonsylt och potatis.

Oxrullader - (även stavat oxrulader, av franska roulad) är en maträtt där tunna skivor av nötkött rullas ihop runt en fyllning och därefter steks. Fyllningen kan till exempel bestå av späck eller bacon eller av senap och vitlök.

Isterband - är en lättrökt, "grovkornig" korv, ofta med syrlig smak. Den innehåller bland annat fläskkött, korngryn och potatis. Kötthalten är 25-35%.^[1] Den förekommer i det svenska köket i olika varianter, bland annat som småländska isterband, och serveras stekt med exempelvis dillstuvad potatis och inlagda rödbetor. Isterband var förr i tiden, främst i södra Sverige, mycket populärt på julbord och smörgåsbord. Västgötska isterband är mer eller mindre syrliga och ofta hårdare rökta än de småländska. Variationerna är dock stora, både för torkade och rökta isterband, vad gäller syrlighet, fetthalt/kötthalt och sälta.

Isterband är alltid en korv med en viss syrlighet och det ursprungliga sättet att få fram denna syrlighet var att låta de färdigstoppade korvarna hänga ovanför vedspisen och torka, varvid de naturligt förekommande mjölksyrabakterierna i korven förökade sig och bidrog till den syrliga smaken. Charkuterifabrikerna idag kan få fram denna smak på andra sätt. Isterbandet är oftast gjort på fläskkött och alltid utdrygad med potatis eller gryn, eller bådadera. Oftast är det korngryn i isterbandet men även risgryn är vanligt. Havregryn kan förekomma i vissa recept. Numera är det sällsynt med isterband som bara innehåller potatis. Orökta isterband kallas för "torkade" och dessa finns att köpa av olika fabrikat åtminstone i Småland, som kan betraktas som hemorten för denna korvsort. Isterband lär vara den enda genuint svenska korvsorten utan motsvarighet i andra länder.

Stångkorv - är en halvtjock orökt korv i huvudsak gjord på fläskkött, fett, korngryn och kryddor, men nötkött, potatis och inälvor kan också ingå. Köttmängden är 25-35%.^[1] Stångkorv är klassisk svensk husmanskost och serveras oftast stekt med stekt potatis, stekt ägg och rödbetor.

Stångkorv ingår i gruppen svenska orökta korvar, som även innefattar fläskkorv, köttkorv, värmlandskorv och grynkorv.

Stångkorv har en lös konsistens och påminner mycket om sin rökta släkting isterband, samtidigt som den även nära släkt med grynkorv.

Stångkorv, som finns belagt i skrift sedan 1690, har fått sitt namn för att den i äldre tider hängdes på en stång för torkning.

Pölsa - är en maträtt bestående av malet eller finhackat kokt kött, oftast inälvor av något slag, till exempel lever och hjärta, lök, korngryn samt kryddor som peppar, kryddpeppar och mejram. Allt detta kokas tillsammans i spadet från köttkoket. Det serveras med fördel med kokt potatis och rödbetor och ibland även med stekta ägg. Ibland ätes några bitar stekt fläsk till pölsan.

Få lagar idag sin egen pölsa. Det finns färdig pölsa på burk och i rullpack. En del mindre butiker kokar egen pölsa.

Pölsa är även känt som "lungmos" då det alltså till större delen består (bestod) av inälvor.

Korvkaka - är en maträtt som bland annat innehåller lever, korngryn, ägg, mjölk, russin, och ibland fläsk. Den gräddas i ugn och äts med till exempel kokt potatis och lingonsylt. Rätten innehåller paradoxalt nog inte korv, men kan ha fått sitt namn av att det i princip är en korvsmet som man gräddar i ugnen, i stället för att stoppa in den i fjälster. Korvkaka är en typisk västgötsk maträtt. En finländsk motsvarighet till korvkaka är leverlåda.

Bruna bönor - är en maträtt som görs på bruna bönor, vatten, salt, potatismjöl, ättiksprit och sirap. Brun böna är även namnet på bönsorten som används i rätten. Den här bönsorten har dock begränsad spridning. Förutom i Sverige och Finland används bönsorten i USA, speciellt i grytor och chili con carne.

Bruna bönor med fläsk brukar räknas som svensk husmanskost. Bruna torkade bönor läggs i blöt för att sedan kokas mjuka i saltat vatten. Den karaktäristiska, sötsura smaken på maträtten får man genom att smaksätta de kokta bönorna med sirap och vinäger. Traditionellt äts bruna bönor med stekta skivor rimmat sidfläsk. Rättens frekvens och utbredning är i avtagande.

Ärtsoppa- i Sverige även känt som ärtor med fläsk eller ärter med fläsk, är en klassisk maträtt i husmanskosten som tillagas på liknande sätt i många länder. Ingredienserna är bland annat gula ärtor, spad från kokt fläsk, lök och kryddor (vanligen peppar, senap, timjan och mejram). Ärtsoppa representerar den typ av matlagning i det traditionella allmogeköket där man lagade maten över elden på den öppna härden i en enda kittel i vilken man regelmässigt blandade vegetabiliska och animaliska råvaror. I vegetariska varianter av ärtsoppa avstår man från fläsk och fläskspad. Ärtsoppa har ett mycket högt biologiskt värde.

Pannkaka - är en maträtt och efterrätt som gräddas i en pannkakslagg eller stekpanna på spisplattan, alternativt i en långpanna i ugn (ugnspannkaka). Standardingredienserna är ägg, vetemjöl och mjölk samt matfett och salt.^[1]

I Sverige äts pannkaka traditionellt som efterrätt till ärtsoppa på torsdagar.^[2] Pannkakan äts ofta med sylt och glass eller vispad grädde, men även färska bär och strösocker förekommer.

Arkeologiska bevis tyder på att varierade sorter av pannkakor förmodligen var den tidigaste och mest utbredda typen av spannmålsmat som åts i förhistoriska samhällen där kolhydratrikt torrt frömjöl blandat med tillgänglig proteinrik vätska, vanligen mjölk och ägg, gräddades på heta stenar eller i grunda keramikgrytor över öppen eld.^{[källa behövs]}

Pannkakans form och struktur varierar över hela världen. Det finns många varianter av dem i hela Europa.

Paltbröd - även kallat blodbröd, är en maträtt bestående av bröd som bakats med blod som degspad och sedan torkats. Vid tillagning förvälls det i saltat vatten och serveras vanligen med stekt fläsk och vitsås eller löksås.

Paltbrödet bakas av grovt rågmjöl med blod och ibland utspätt med svagdricka som degspad. Traditionellt bakades brödet i anslutning till höstslakten. Brödet bakas både som tjocka kakor eller som tunnbröd, tunnpaltbröd, och torkas efter gräddningen för att få längre hållbarhet.

Paltbröd kan också serveras toppat med fett smält fett och serveras med lingon eller kokas i mjölk istället för vatten.

Paltbröd har ingen koppling till palt eller kroppkakor. Tillagningen och serveringen av rätterna påminner dock om varandra.

Rätten är ursprungligen från Västergötland. Paltbröd nämns i Cajsa Wargs kokbok från 1755. Sista meningen i receptet lyder: "Detta är en god och spissam mat för tjänstefolket." Den vita såsen, béchamelsåsen, är hämtad från Frankrike som var en stark influens på det svenska köket under 1700-talet. Det finns recept på paltbröd med vit sås och salt fläsk från 1863 skrivet av Anna-Maria Zetterstrand.

 

 

Palt - är en maträtt som tillhör den traditionella svenska husmanskosten, mest förekommande i Norrland.

I norra Sverige tillagas palt av rå, malen (eller finriven) potatis, som blandas med mjöl och salt till en någorlunda hård smet. Av denna smet formas runda bollar (paltar) som fylls, oftast med fläsk men även andra fyllningar förekommer. Paltarna kokas i rikligt saltat vatten. Det finns många recept på palt. Platta paltar utan fyllning kallas flatpalt. Palt gjord på enbart vetemjöl kallas ofta "pitepalt". En blandning av vete och korn- eller rågmjöl förekommer i Västerbotten och kallas "gråpalt".

I södra Norrland benämns maträtten kams, och där lagas den alltid på kornmjöl, ibland med potatis; ofylld kallas den "flatkams" och fylld med fläsk kallas den "fetkams". En annan variant "Skedkams" är dock gjort på kornmjöl, vetemjöl, salt och vatten. I trakter som ligger nära den norska gränsen äter man gärna kams med mese, messmör eller en sås som innehåller mesost. Kamsen har dock nästan helt försvunnit ur det moderna kosthållet, medan den nordnorrländska palten har överlevt.

Ett annat namn är klubba eller klåbb, klöbba, klöbban (klimpen) görs på kornmjöl, vatten och salt, formas till klimpar med händerna, dessa kan ibland fyllas med stekta fläsktärningar, kokas i vatten med lite salt i, tills klimpen flyter upp. Äts med vitsås/messmörssås och stekt fläsk alternativt stekt fläsk och flott.

Palt äts oftast med smör och lingonsylt men det är också vanligt att köttfärs och stekt fläsk används som tillbehör. På vissa håll även med sirap. Till palt liksom till många andra mjölrätter är mjölk en vanlig dryck. Ett sätt att äta palt är att skära av toppen på palten och ta ut innehållet (fläsket). Sedan fyller man tomrummet med smör som får smälta. Detta kallas smörbrunn. Överbliven palt kan antingen värmas i vatten igen eller skäras i tärningar och stekas. Palt har även, då det är rätt tung mat, givit namn åt den dåsighet (som kan inträffa efter väl tilltagen måltid), vilken lokalt (i övre Norrland) kallas paltkoma (i Pite älvdal och i delar av Västerbotten benämns detta paltschwimen). Det finns även en paltsort som heter Blodpalt där samma recept används fast man tillsätter blod vilket ger palten en mörkare färg med lite annorlunda smak.

Palt är besläktat med kroppkakor, men palten tillagas alltid på rå, riven potatis, medan kroppkakor också kan göras på kokt potatis, vilket gör att palten får en fastare konsistens än kroppkakorna. Palten innehåller normalt heller inte lök eller ägg, även om varianter förekommer.

Kams -I Jämtland kallas den "feitkams" (fetkams) och innehåller fläsktärningar. Den innehåller kornmjöl, riven potatis, och ibland vetemjöl. Är den platt och utan fläsk, vetemjöl och potatis så kallas den för "flatkams" och var typisk fäbodmat. När flickorna gick till fäboden med korna tog de med sig kornmjölet, och mjölk producerade korna på sommarbetet. Kamsen tillreds genom att kokas i vassla som fåtts vid tillverkning av ost. Till kamsen äts smör, messmör, brunost och sötost, och som dryck naturligtvis mjölk. Kams äts traditionellt som huvudrätt (med kjesfil som dessert) på fettisdagen.

I Ångermanland görs kamsen oftast av enbart kornmjöl samt i enstaka fall med riven potatis och äts med stekt fläsk, lingonsylt (eller rårörda lingon) och smör. Ångermanländsk kams rullas mellan handflatorna och är därför karakteristiskt avlånga och inte runda som palten. En annan variant är skedkams, den görs utan fläsk och mellan två skedar.

Dagen efter det man ätit kams, om det finns något kvar, så ska den skäras upp, och kan antingen bara stekas varm i en stekpanna eller så skär man ner den i en kastrull häller på mjölk och låter det koka ihop. Det är vanligt att man steker upp kamsen i sirap. Kams äts oftast med mese och smör, men getmese passar också bra.

Kams var förr i tiden, då folk arbetade borta på veckorna, mycket vanlig mat. Man hade då med sig kams för hela veckan, blev det sedan något över när veckan var slut så började man nästa vecka med att äta upp den gamla kamsen innan man började med den nya man hade med sig. Vill man prova på att äta kams så är det ganska vanligt att olika byföreningar anordnar kamsdagar dit man kan komma och äta.

Pitepalt -Den vanliga palten på potatis och kornmjöl har kommit att särskilt förknippas med staden Piteå, och kallas ofta pitepalt. Pitepalt brukar kallas Piteås "nationalrätt". Det finns dock ingen tydlig skillnad i recept mellan pitepalt och annan potatispalt - de olika recept på "äkta pitepalt" som cirkulerar skiljer sig lika mycket mellan varandra som övriga recept på potatispalt.

I Öjebyn utanför Piteå finns vad som uppges vara världens enda "paltzeria". Där serveras alla möjliga och omöjliga varianter på palt, där bl.a Black and White är vanligt. Det innehåller en blodpalt och en vanlig pitepalt. Därifrån kommer flera moderna recept och sätt att servera pitepalt. Ett exempel är Black and White serverad med knaperstekt fläsk, riven västerbottensost, keso, smör och lingonsylt. Till detta dricker man med fördel en starköl och en snaps med lingonsmak.

Ishockeyspelaren Tomas Holmström, från Piteå, använde Stanley Cup-pokalen som paltgryta.^[1]

I Piteå finns även Paltakademien, vars syfte att är öka intresset för palt samt att se till att en hög kvalitet hålls.

Kroppkakor - är en maträtt som finns i olika varianter längs Smålandskusten, i Blekinge, på Öland samt på Gotland. Den utgörs av "bollar", ungefär i tennisbollstorlek, bestående av en potatisbaserad deg med inbakat fläsk och lök eller annan fyllning.

Kroppkakor finns i många mer eller mindre lokala varianter. Blekingekroppkakorna, även kallade gråa kroppkakor, innehåller nästan bara råriven potatis och endast en liten mängd mjöl. Öländska kroppkakor görs på till största delen rå, riven potatis och med visst inslag av kokt potatis. En variant av dessa är fyllning av lax, med dillgrädde som tillbehör och detta är Ölands landskapsrätt. Smålandskroppkakor har mycket mer kokt potatis i degen. Dessa kroppkakor blir ljusare till färgen. Gotländska kroppkakor görs nästan helt på kokt potatis och blir vita. I Blekinge och Öland finns varianter på kroppkakor som istället för tärnat fläsk har antingen sjöfågel eller ål som fyllning. En version, kallad "blinning", är en kroppkaka utan fläsk eller lök. I många kroppkakor ingår kryddpeppar som ger en karaktäristisk smak.

Kroppkakor kan ätas med gräddmjölk och lingonsylt, eller med skirat smör och rårörda lingon. På Gotland serveras de traditionellt med en vitsås med extra fyllning i.

I Norrbotten finns en liknande maträtt som kallas pitepalt. En skillnad är att palt alltid baseras på rå potatis och korn och/eller vetemjöl. I Jämtland och Ångermanland kallas maträtten kams. Huruvida den tillagas som platt eller rund kan variera. Den runda har saltfläsket inbakat. Den platta äts med saltfläsket vid sidan om. Sen kan det också variera om den äts med lingonsylt eller messmör.

 

 

Glödstekt sill - ingen träff men det minns jag att både farmor och mormor gjorde. Farmor hade vedspis när jag var liten. Man la hela urtagna sillar i vått smörpapper, fyllde med salt och lök och stekte på glöden.

 

Kabeljopudding - ingen träff. Ytterligare en rätt som både farmor och mormor gjorde. En fiskpudding med ris.

 

Köttsoppa - är en soppa gjord på kött och rotfrukter.^[1] Köttet, och benen som buljongen görs på, är huvudsakligen nötkött, oxkött, samt ibland fläskkött, ren eller älg. Vanligen använda rotfrukter kan vara morötter, potatisar, selleri, palsternackor, kålrötter och rovor. Purjolök, timjan, peppar och lagerblad används ofta som krydda.^[1] Köttet och rotfrukterna skärs i tärningar och kokas mjuka. Soppan drygas ibland ut med klimp.

Risgrynspudding - ingen träff

Mannagrynspudding - ingen träff

 

Pudding - är en form av maträtt, med flera betydelser som skiljer sig mycket i olika länders mattraditioner. I det svenska köket avser termen ofta rätter som överhälls med äggstanning och som därefter gräddas i ugn tills puddingen har stannat. Det kan vara laxpudding eller makaronipuddingar med varierande ingredienser.

Pudding kan också avse en söt efterrätt som baserar på en vätska, ofta mjölk, som får koka med potatis- eller majsmjöl, socker och olika smaksättare. Puddingmassan hälls upp i portionsskålar eller i en stor puddingskål, får kallna och stelna och ibland stjälpas upp. Omtyckta smaktillsatser ger bland annat chokladpudding, vaniljpudding och vaniljpudding med mandelsmak.

 

Falukorv -är en korv som innehåller basingredienserna kött, fett, potatismjöl, lök, salt och kryddor. Falukorven räknas som en typiskt svensk ingrediens och ingår i många maträtter i det svenska köket och är namnskyddad sedan 1973. Falukorv måste till minst 45 procent bestå av nöt-, häst- eller fläskkött. Många falukorvar innehåller dock mer kött än så. I begreppet "köttmängd" ingår även köttets naturliga innehåll av fett och vatten. Livsmedelsverkets regler avgör vilken mängd som får utgöras av bindväv, till exempel senor. Fetthalten i fläskkött och nötkött får inte överstiga en viss procent.

Traditionellt är falukorven krokig.Det är ett naturligt resultat av att naturtarm använts. På senare tid tillverkas även raka falukorvar, men främst till storkök eftersom de flesta konsumenter föredrar den krokiga.

Vid Falu koppargruva användes linor av tvinnad oxhud för att hissa upp kopparmalmen. Oxarna kom från bland annat Småland i stora konvojer och slaktades vid framkomsten till Falun. Köttet saltades sedan, och röktes. Under 1500- och 1600-talet lärde tyskarna, som hade stort inflytande vid gruvan, svenskarna att göra korv av det rökta oxköttet.

På 1870-talet tog Anders Olsson, far till Melker Olsson, upp traditionen att röka kött i sitt enkla slakteri. Den rökta korven utvecklades omkring 1890 till falukorv. Enligt Scan lanserades namnet falukorv i Stockholm i början av 1800-talet på de korvar som i stora mängder levererades från Dalarna. På 1800-talet ansågs det vara "arbetarmat".

Melkers är enligt egen utsago numera det enda företaget som tillverkar falukorv i Falun.

Innan falukorven tillreds skalar man av det oätliga skinnet som skyddar korven. Falukorven kan sedan kokas, stekas eller ugnsgratineras. Ska den kokas brukar den skäras i bitar eller skivor, ska den stekas brukar den skivas eller skäras i strimlor och ska den ugnsgratineras kan hela korven sättas in i ugnen. Den serveras ofta med kokt potatis alternativt potatismos, pasta eller ris. Kokt falukorv kan även serveras med pepparrotssås. Falukorv kan ingå i en gryta med potatis och rotfrukter. En vanlig maträtt med stekt falukorv är korv Stroganoff.

Köttbullar är små bollar av köttfärs, blandfärs eller fläskfärs, det vill säga malet kött av exempelvis nöt, gris, lamm och/eller vilt. Smeten drygas vanligtvis ut med ägg och mjölk, ströbröd, potatismjöl eller havregryn. Ofta ingår lök, vilken man river ner i smeten. Kryddningen kan bestå av salt, kryddpeppar och ibland kanel. Bullarna steks i matfett i lagom het stekpanna och vänds successivt för att få färg runt om. Större mängd köttbullar kan stekas i ugnens långpanna, vilket är bekvämare och minskar osutvecklingen i köket. Pannan bör därvid skakas en och annan gång.

Ett traditionellt svenskt sätt att servera köttbullar är tillsammans med potatis (eller potatismos), brunsås, ättiksgurka och lingonsylt. Köttbullar kan även serveras tillsammans med spaghetti eller makaroner och dessutom användas som smörgåspålägg, och då ofta tillsammans med rödbetssallad.

Köttbullar förekommer i olika former i många länder. Köttbullen introducerades på 1700-talet, tillsammans med kaffe och kåldolmar, efter Karl XII:s återkomst från Osmanska riket. Kajsa Warg upptar i sin Hielpreda i hushållningen för unga fruentimmer, köttbullar av hackat kött (kalv, men även får- eller oxkött sägs fungera), rivet bröd och ägg. De kryddas med peppar, salt och muskot. I Husmanskost sägs köttbullarna, som skall vara av ox- eller kalvkött, vara kryddade med peppar, ingefära och muskot. Köttbullar innehåller ännu i början av 1900-talet i de flesta kokböcker inte lök. Stora kokboken 1944 tar med en mängd olika recept för köttbullar. De flesta med ox- eller kalvfärs, men även för skinkfärs. Här finns flera varianter med köttbullar innehållande såväl gul lök som rödlök, vitpeppar, paprikapulver, tomatpuré och grädde eller mjölk.

På 1700- och 1800-talen var dock frikadeller vanligare än köttbullar.

Allmänt